alle

Egentligen har jag gett upp bloggen helt men just nu har jag så mycket inom mig att jag verkligen behövde skriva av mig lite.
Jag funderar även lite på att göra en ny blogg.
Inte för att jag varit så aktiv på denna den senaste tiden.
Men jag vet inte, det är bara något jag funderar över helt enkelt.
Efter att ha haft denna några år, känns det som att det är dags för lite förfining.
Fast det tar jag isf lite senare.
Just nu är det som sagt andra bollar i luften.

Största bollen just nu är att jag flyttar hemifrån om två dagar.
Imorgon får vi nyckeln till min och Robins Egna lägenhet.
Vi lämnar boet och startar vuxenlivet, tillsammans.
Han och jag.
Jag kan inte riktigt säga att jag insett det helt än, även fast jag var på Ikea idag och handlade för drygt 4000 kronor.
Även fast mitt rum där min adress för stunden just nu är skriven, är ett enda rum med flyttkartonger och svarta stora sopsängar fulla med kläder och andra mjuka föremål.
Sängen är tom med bara en ynklig madrass över.
Tavlorna från väggarna är nere, lika så mina vita lackhyllor.
Allt är tömt, nedpackat och redo för att gå vidare.
Allt utom jag.
Eller redo, det är jag.
Fast som sagt, fortfarande inte helt i medvetandet av vad som verkligen sker och komma skall.

Jag lämnar Lövholmen.
Jag lämnar Tumba...

Jag lämnar min älskade Nella som jag alltid bott nära och som jag alltid kunnat gå till.
Visst har det varit så under den senaste tiden då man blivit lite äldre, skaffat pojkvän osv. att man inte träffats lika ofta. Fast vi har ändå alltid haft varandra nära, tillgång till varandra på gångavstånd.
Nu kommer det istället vara 2 stationer med tåget och en buss emellan.
Men inte kommer det hindra oss dock.
Hon kommer faktiskt redan på söndag för en liten sleepover.
Dock lär lägenheten inte vara klar riktigt då, men huvudsaken är den att sängen är på plats, resten ordnar sig!

Det som sker nu är då;
Imorgon: Få nyckeln till lägenheten.
Fredag: Fixa lite med vårt nya hem, sedan åka vidare till mitt gamla för att spendera natten där.
På lördagen sen ringer klockan tidigt på morgonen, och då är det full rulle som gäller.
Då sker självaste flytten.
Flyttbilen kommer finnas på plats och alla underbara personer som lovat att hjälpa till.
Det här kommer bli super!
Jag vet någon som inte kommer somna ikväll...

Snart om någon timme kommer älsklingen dessutom hem från jobbet.
Åh min finaste.
Sov utan honom i går natt och det kändes verkligen.
Sov kanske max fyra timmar under den natten.
Vilket det alltid brukar sluta, efter en natt utan honom.
Det måste ju betyda något.

Aja men nu ska jag borsta tänderna och göra mig redo för sängen.

Tror inte att jag har några läsare kvar, och jag klandrar er inte.
Det känns faktiskt att bloggmodet dessutom börjar hamna i skuggan.
Fast det kanske bara är jag som tappat intresset lite.
Vad vet jag.
Ja ja, puss puss om det var något som läste detta.
Annars puss på mig själv.

LÄser mina gamla inlägg och ser att det jag senaste skrev var om en budgivning till en lägenhet.
Denna lägenhet som vi fått nu är alltså inte den.
UTan denna är en helt annan!!
Bara för att vara lite mer tydlig.

Alldeles för länge sen sist, igen...
Mycket har hänt.
Otroligt mycket ska ni veta.
Idag skrev jag och min älskling nämligen på ett kontrakt för världens finaste lägenhet.
Helt galet!
Vi ska verkligen bo ihop.
han och jag.
Vi ka bli sambos.
Vi har tagit ett steg framåt i vårt förhållande och det helt helt underbart.
Frejavägen 10A blir vårt hem om exakt två månader.

Det hände så otroligt fort dessutom.
Från att fått ett tips om denna underbara lägenhet till att faktiskt skriva på ett kontrakt.

Det är en trea på 85 m2. Så riktigt stor är det allt.
Fräscht och ny renoverad är den dessutom.
Stor balkong, två badrum och högt i tak.
Turen har vänt helt enkelt.
Jag ser en ljusframtid.
Jag tillsammans med min Robin.
Det här händer verkligen.
Det är han jag ska leva med.
Han och jag.
Har jag nämnt att det är galet??
Och har jag nämnt att det på samma gång är så jälva otroligt underbart!
ÅH ÅH ÅH!
Längtar!
Vill bara flytta nu nu nu!
NU NU NU NU NU NU NU!!!

Åh typsikt.
Nu ångrar jag mig...

Somnade till efter jobbet tills klockan nio på kvällen.
På grund av tröttheten bestämde jag mig för att sova hemma.
Men nu ångrar jag mig.
Klockan är halv tolv och jag har ännu inte gått och lagt mig.
Kunde lika bra ha sovit med finisen i dag.
Typiskt då.
Visst vi sover ofta, men det är ju så otroligt mysigt.
Dessutom är det bara tio minuter till jobbet från honom.
Vilket lockar ännu mer.

Tänk om, OM vi skulle få den här lägenheten.
Då kommer jag kunna cykla till jobbet på 5 minuter.
Helt jävla underbart.
Men som sagt, jag vågar inte hoppas längre.
Jag har nästan släppt det helt.
Fast det är svårt.
Men om jag släpper det nu kommer det bli lättare sen när beskedet kommer.
Om vi får den eller inte.

Fy nu kommer det blir ännu svårare att somna.
Varför skulle jag börja blogga om den dumma lägenheten för, varför...
Nu släpper vi det!!

Nu släpper jag nog datorn över huvudtaget.
Dags att inta den tomma sängen.
För att invänta drömmarnas värd.

God natt folket.
Massa pussar på er ♥

BUdgivningen är i högsta hugg.
Nu känns det inte längre så självklart.
Nu lutar det mer åt andra hållet.
Tumba blir nog mitt hem ett litet tag till...
Detta som kändes så bra.
Fan.
Även fast jag inte ville det, så hade jag ställt in mig på lägenheten.
Så händer detta.
Dock har vi lagt det senaste budet, så man vet inte.
Men endå.
Det känns inte lovande.
Inte längre...

Idag la vi vårt första bud på lägenheten.
Nu är det igång!
SPÄNNANDE!
Dessutom var vi dom enda som lagt bud, så det ser ljust ut.


När jag gick på promenad med Danie i solen, insåg jag hur otroligt trött jag är på Tumba-människorna.
Samma äckliga tattarungar som hänger på samma äckliga tattarställen.
Ser lika dana ut och beter sig exakt som dom gjorde på mellanstadiet.
Fy.

SKönt med omväxling.
SKönt med förnyelse.
Dock...
Det som kommer kännas jobbigt är att inte bo granne med min bebo.
Barndomsvän.
Bästis.
Med min Nella.
Vi har varit grannar så länge.
Så många minnen..

Som när vi var små och möttes vid det stora övergångsstället med pyjamas klockan 7 på morgonen bara för att vi kunde.
Eller som när vi satt vid mitt badrumsfönster, bakom tvättmaskinen och åt flingor och bus-knackade på alla människor som gick förbi. ♥

Finns så mycket man lämnar.
Men samtidigt har man en hel del att se framemot.
Man lämnar underbara minnen som aldrig kommer suddas ut, för att inleda nya äventyr och bygga upp nya minnesvärda minnen.
Och även fast vi inte bor grannar, kommer vi självklart hålla ihop.
Tills döden skiljer oss åt.




Usch.
Så blandade känslor.
Känner att tårarna börjar klämmas fram av att skriva detta inlägg.
Vet inte om jag gillar det, eller inte.
Allt känns så orealistiskt.
Men samtidigt helt underbart.
Åh.
Kan inte älsklingen bara komma hem nu och hålla om mig...
Dela denna röra som sker inuti mitt huvud just nu.

Fy min mage!!!
Orkar inte.
Minns inte om jag nämnde att jag och Robin skulle på visningar den här helgen som var nu?


Vi hade iaf planerat in lite lägenhetsvisningar inför denna helg som nyss passerat.
Dock vart det bara en.
Men. Stort MEN.
Denna lägenhet kändes helt rätt.
Det är en jätte bra affär, bra pris, och lagom storlek.
Dock känns det lite jobbigt att vi tar första bästa.
Men samtidigt, om det känns rätt, varför vänta?

Nu sitter jag med fjärilar i magen, i högsta hugg.
Nervositeten tar kål på mig.
Att ett enda samtal kan göra en så full av miljoner olika känslor.

Som ni nu kanske förstår, har vi alltså beslutat att lägga ett bud på denna lägenhet, och i morgon ska mäklaren ringa och berätta hur läget ligger till och fråga om vi fortfarande är intresserade.
Sedan börjar den eventuella budgivningen.
Fan hoppas säger jag bara.

Allt känns så galet just nu.
Det händer verkligen.
Min älskling och jag ska flytta ihop.
Börja vuxenlivet tillsammans.
Vi ska ta det stora steget, han och jag, tillsammans.
Det bästa av allt, jag slipper denna håla.
Helt underbart.

Jag hoppas bara att Robin och jag inte tar kål på varandra.
Att vårt förhållande klarar av detta.
Att vi klarar av att stå ut med varandra i en 44 m2 lägenhet.
Det är frågan.

Men jag tror på oss.
Jag vet att vår kärlek kommer övervinna allt.
Så kär som jag är i den där pricken.

Nej nej detta var inte klyschigt.
Aja men nu ska jag asvluta.
Vi hörs imorgon, när vi fått det efterlängtade samtalet.



Tillsammans klarar vi allt.
Isär blir allting helt plötsligt lite svårare.

Hej.
Var ett tag sen sist. Allt är som vanligt det vill säga.
Orkar inte blogga egentligen.
Det jag kan säga att ätt;
Min vita vecka går sådär.
Det har vart lite shopping, och lite utekvällar.
Fast det ser ändå ljust ut just nu.
Detta är verkligen en bra prövning för mig.
Att leva på lite pengar.
Då jag bör börja förbereda mig för att betala min egen mat, min egen hyra och så vidare och så vidare.

När vi ändå är inne på ämnet kan jag berätta att jag och Robin faktiskt kollat runt en hel del på lägenheter.
Bland annat denna, som jag prov möblerat lite på;


Vi ska faktiskt på visning på denna plus tre till i helgen.
Riktigt kul!
ÄR super suger. Vi båda är.
Robin är nog till och med mer sugen än vad jag själv är.
Vilket känns jätte bra.
Det känns helt underbart att veta att han verkligen vill börja ett liv med mig.
Att det vi har, faktiskt kommer leda till något större och ännu mer seriösare.
Vi har faktiskt i lördags, varit tillsammans i ett och ett halvt år.
Så vi har hållit ihop ett tag ändå.
Jag vet dessutom att vi kommer hålla ihop minst en evighet till.


Idag då.
Vad har hänt.
Jag har jobbat slitit och varit alldeles för trött på jobbet.
Sedan har jag ätit middag och tillbringat kvällen med Robins mamma.
Mysigt att man faktiskt kan sitta och prata med henne i timmar utan att det blir pinsam tystnad.
Det känns jätte bra.



Nej men oj det här blev ett långt inlägg ändå.
Dags att fokusera på Big Brother igen.
Fast okej nu vart det reklam..
Ska nog borsta tänderna och sisådär när toan blir ledig.
Sen ska jag bädda ner mig i sängen och invänta min älsklings hemkomst.
Han jobbar alltså fortfarande kvällar.
Detvart inte nya tider 1 April...
Tyvärr.
Rent stort aprilskämt kan vi kalla de..

AJa god natt.
Mer orkar jag inte skriva.
Puss på er.
Mina söta, få men unika läsare ♥

Juste glömde nämna..
Det värsta är inte att jag måste avstå från shopping och utekvällar, utan det värsta är att jag måste avstå från dansen den här månaden...
Usch.
Jag som var så taggad på att börja på Inverts kursen.
Fan fan fan. Sa Thåström.

Men bajs.
Jag vill dansa.
No more;

på två månader..

..And it kills me :(

Kul att min lönespec typ visar noll kronor :)))))
Okej jag överdriver som vanligt.
Men det är otroligt lite och jag vet inte hur jag ska kunna leva för dom pengarna.
Fy.
Det blir en vit månad för mig.
Ingen shopping, inga utekvällar.
FYfaaan.
Hur ska detta gå...

Allting känns så konstigt just nu...
vet inte längre vart jag har mig själv.
Saker runt om kring mig händer som får mig att fundera.
Förhållanden tar slut, vilket skrämmer mig.
Även fast jag vet att Robin älskar mig, är jag så otroligt rädd att bli lämnad.
Han är så stor del av mig liv att jag inte vet hur jag skulle kunna gå vidare.
Jag säger inte att jag har någon anledning till att tvivla, för det har jag verkligen inte.
UTan det Är bara sånna här knäppa tankar som slår mig ibland.

Så tänker jag samtidigt om dom personer som gett upp allt för sitt förhållande, glömt sina vänner och isolerat sig helt.
STackars dom om deras förhållande spricker..


Nej men nu ska Jag sluta babbla, mötte upp finisen precis! MIn älskling!

Hej bloggen.
Länge sen sista igen.
Lite har hänt den senaste tiden.
Min älskade barndoms vän har kommit hem från Indien där hon hållit hus i 7 hela månader.
Det skulle vara två år, men på grund av alla komplikationer som dök upp så är hon nu tillbaka i vårt älskade Sverige för att förhoppningsvis stanna för gott.

En annan barndomsvän har även fyllt arton och en annan fyller 18 i morgon var av en annan fyller tjugo på onsdag.
Förra veckan fyllde min finaste år och i lördags var det exakt tre månader kvar tills jag själv blir tjugo jordssnurr.
En helt del fördelsedagar i luften helt enkelt. En hel del firandes blir det också.
Kryssning, fest och utgång. Hela kittet vart de.
Och självklart jobb på detta.


Någon som även växt fram i denna röra, är ett enormt sug efter att tatuera mig för en andra gång.
Denna gång blir det hela sidan som ska smyckas.
Även en liten klutt färg på underarmen blir det också.
Fast det är den stora tatueringen som jag är mest taggad på, självklart.
Så otroligt snygg är den dessutom.
Jag hade tänkt lägga in en bild här, fast det är bara ett exempel.
En bas, på hur jag vill ha den.

Here it is;

Blir helt galen av att bara se bilden.
SÅ JÄVLA SNYGG!
Vill ha nu nu nu!!!
Ska boka i helgen tror jag.
Fast hade först tänkt prata med en tjej på jobbet som jobbar som tatuerare på sitt andra jobb.
Så tänkte kolla med henne vad hon kan ta för denna och när hon har tider osv osv.
Får bara hoppas att hon jobbar i morgon!


Nej men oj nu borde jag packa mina saker inför kvällens äventyr.
Natten ska nämligen tillbringas hos min finis som hade total måndags ångest i morse.
Tyckte lite synd om honom.
Speciellt när man själv var ledig.
Får pussa lite extra på honom helt enkelt..

Tänkt bara om man kunde vakna upp varje morgon med denna finaste varelse.
Om man bara kunde hitta en passande lägenhet, få fast tjänst på jobbet och börja leva det riktiga vuxen livet.
Få äga en lägenhet på två rum och kök istället för att litem rum med rosa väggar.
Jag älskar mina rosa väggar, men jag vill ha mer.

Men den dagen kommer, om det är i år eller inte det vet man aldrig.
Men dagen kommer, det är en sak som är säker.



Se yah!

Så mycket som snurrar runt mitt huvud just nu.
Så många måsten, men ingen struktur..

Så det ska blir riktigt skönt att sova tillsammans med finisen i natt.
Jag behöver hans lugna energi.
Han armar runt mig och jag behöver hans kärlek som mest.
Kan samtidigt tilllägga att vi idag varit tillsammans i 17 månader.
Vilket betyder att vi, nästa månad varit tillsammans i ett och ett halvt år.
Helt galet.
Men garanterat den bästa tiden i mitt liv.
Älskar dig över allt, mitt hjärta.
Du är det finaste som någonting vandrat på denna jord, och det kan ingen ändra på.


Men oj vad klockan tickar.
Snart är det redan dags att ta bussen mot Robin, som då fortfarande jobbar kväll.
Fram till första april är det sagt nu.
Fast det från första början var det sagt i februari så man vet aldrig.
Vi får se helt enkelt.
Saknar bara att sova med honom lite oftare.
Jag behöver det.
Jag behöver honom.

MEN MEN.
Nu ska jag sluta svammla.
Vi hörs snart igen hoppas jag.

<3

På lite bättre humör.
Mycket, eller snarare allt tack vara min helt underbara bästis och min helt underbara pojkvän.
De två bästa personerna i mitt liv.


Här kommer lite bilder från resan btw.



Inte så många men lite i alla fall.
Facebook finns det flesta ändå så..